Sanna

Ännu en del av mig fattas, ännu ett trappsteg i min väg mot ödet är trasig, borta.. försöker minnas det ljusa men allt känns fortfarande som vårsolens stickande ljus i ögongen, de tåras och jag låter tankarnas moln fara förbi och gömma minnena.. vägen mot ödet försvinner inte bara för att några steg försvinner, den blir bara längre och svårare. Men måste kämpa, kämpa till minne av de bortfallna. Måste kämpa för de som nu är glittret i solskenet, stjärnor på himlen, värmen i hjärtat...